Absurdism och psykologisk skräck
Jag dras till berättelser där verkligheten skaver. Där logiken börjar falla sönder och något annat sipprar in – något som inte borde vara där.
Mina berättelser rör sig ofta i gränslandet mellan verklighet och vanföreställning, där förnuftet bryts ner och ersätts av något instabilt och obehagligt. Jag fascineras av det absurda – hur vi människor försöker skapa mening i en värld som mest förvirrar.
Psykologisk skräck handlar inte bara om monster i garderoben eller mörka gränder där vinden viner och golvbrädor knarrar. Det handlar om den där känslan av att något är fel, men du kan inte sätta fingret på vad. När huvudpersonen försöker hålla fast vid verkligheten men den glider undan, byter form eller visar en annan sanning än den som nyss kändes självklar.
I Tänk på döden är Oscar fast i just det där gränslandet. Hans paranoia växer, men vad är det egentligen han är rädd för? Är det skuld? En osynlig förföljare? Sin egen hjärna som spelar honom spratt? När det absurda smälter samman med verkligheten uppstår något nytt – något jag älskar att utforska.
Samma förskjutning av verkligheten finns i Tormentum, där Cornelia kastas in i ett experiment som långsamt suddar ut gränsen mellan observation och deltagande, mellan ordning och kaos. När omvärlden börjar förlora sin form och ersättas av något obegripligt, blir frågan inte längre vad som är verkligt, utan vad som är värre.
Relaterade inlägg:
Tänk på Döden – En Psykologisk Thriller som Leker med Ditt Sinne
