Att skriva om besatthet

En författarkollega bad mig berätta om besatthet.

Att gestalta känslomässig besatthet ligger mig varmt om hjärtat. Det går som en röd tråd genom nästan alla mina texter. Vissa vill kanske dra paralleller till att varje besatt karaktär automatiskt är psykopat (eller annan psykiatrisk diagnos). Men i min skriv-värld är inte besatthet alltid synonymt med en diagnos. Faktum är att flera av dem är helt vanliga människor, men med obearbetade trauman i bagaget kan vem som helst ta till extrema lösningar för att hantera sitt samvete.

Att vara känslomässigt besatt av något eller någon måste inte innebära en psykisk störning. Om vi tar FOMO (fear of missing out) som exempel. Besattheten att ständigt ha koll över vad som händer online, besattheten av att hänga med, finnas till, vara inkluderad, bli inbjuden, hinna fatta, hinna prata, hinna leva, tror jag flera av oss känner igen till viss del.

Ska vi tänja på det ännu mer kan vi kika på Maslows behovstrappa. Att känna självförverkligande, uppskattning och gemenskap är i toppen av trappan - för det är några av våra 6 primära behov, att få höra till, vara inkluderade i flocken, få känna att vi har ett syfte och att vi lyckas.

Karaktären Mileja Immonen i 𝐑𝐄𝐍𝐈𝐍𝐆𝐒𝐄𝐋𝐃 lever med bakteriefobi och är nära diagnosen OCD (tvångssyndrom). Men Milejas renlighetsmani är kopplat till hennes barndomstrauma.

När jag gestaltar besatthet hos mina karaktärer använder jag mig av normaliseringsprocessen - alltså jag tar vanliga detaljer från verkliga livet och gör de detaljerna större och mer viktiga för karaktären och läsaren. Jag omorganiserar alltså karaktärens behovstrappa. 💀

👉𝐑𝐄𝐍𝐈𝐍𝐆𝐒𝐄𝐋𝐃 släpps i september 2022.