Vad är spegling i litteraturen? Så använder jag det i mina böcker
När du pratar med en vän som är entusiastisk över något, kan du märka att du själv blir lite mer uppspelt. När någon ler mot dig, ler du kanske tillbaka utan att tänka på det. Om din partner ser fundersam ut, kanske du rynkar på pannan och lägger huvudet på sned.
Detta är spegling. Ett omedvetet sätt att skapa kontakt.
Men spegling är inte bara en psykologisk term för samhörighet - du kan även använda spegling i skrivandet. I litteraturen kan den dyka upp som en underton i språket, i karaktärernas känslor eller berättelsens struktur. I form av igenkänning eller inuti pausen vid en déjà vu.
I mina böcker använder jag spegling för att bygga ut mitt litterära universum. Med medvetet placerade fraser, detaljer och känslor får de sin effekt i slutklämmen.
Den allra sista meningen i Reningseld speglas i uppföljaren Tänk på döden. Dels som en direkt upprepning. Men även som ett eko i berättarröstens ton och perspektiv. 📖
📖 Reningseld: ❝Men jag vet vem han är, och jag ska göra hans liv till ett helvete.❞
📖 Tänk på döden: ❝...Kamilla. En sadistisk, hämndlysten kvinna som svurit att göra mitt liv till ett helvete.❞
👁 Har du öga för detaljer?
Läs böckerna idag och fascineras.
