Bokomslaget

Bokomslaget

Jag har blivit ombedd att berätta om mitt bokomslag och den ansiktslösa kvinnan som väckt diskussioner.


När en person är ansiktsblind ser hen 𝑖𝑛𝑡𝑒 ansikten på det här sättet. Ansiktsblinda ser ansikten precis som vem som helst. Skillnaden är att ansiktsblinda inte kan sätta ihop ansikte + identitet, vilket innebär att ett ansikte kan få flera identiteter. Du kan titta på en person och tro att det är X och nästa gång du tittar på samma person tror du att det är Y.
Det handlar inte om synfel, det är fel i hjärnans FFA (fusiform face area, ett område i hjärnan som hanterar ansiktsdata).

Ansiktsblindhet finns i olika svårighetsgrader där den lättaste formen är rätt vanlig. Du känner säkert till någon som har svårt för att känna igen folk.
Min egen ansiktsblindhet gör så att jag ibland inte känner igen vissa ansikten, jag kan ha svårt för att hänga med i filmer om det t.ex finns flera mörkhåriga män med skägg - för mig kan de ibland se exakt likadana ut. Jag säger ibland för min ansiktsblindhet är inte allvarlig eller konstant, men det krävs längre tid och flera möten med människor innan jag kan urskilja namn + ansikte = identitet.

𝐌𝐞𝐧 𝐯𝐚𝐫𝐟ö𝐫 𝐡𝐚𝐫 𝐤𝐯𝐢𝐧𝐧𝐚𝐧 𝐩å 𝐨𝐦𝐬𝐥𝐚𝐠𝐞𝐭 𝐢𝐧𝐠𝐞𝐭 𝐚𝐧𝐬𝐢𝐤𝐭𝐞 𝐚𝐥𝐥𝐬?
Det enkla svaret är
🥁 🥁🥁
EFFEKT!

Det handlar om 𝑘ä𝑛𝑠𝑙𝑎𝑛 av att inte kunna känna igen människor. Varför hon inte har ett definierat ansikte är även eftersom jag personligen inte vill bestämma över din fantasi hur någon av karaktärerna ser ut. Jag ger dig småbitar, hårfärg, nån detalj här och var, men resten är upp till dig att bestämma.

Jessica Lincke

Författare och expert inom PTSD som skriver psykologiska thrillers.

Previous
Previous

Recension på spänningsromanen Reningseld

Next
Next

Bästa läsupplevelsen i år!