Författartips: Vad rättegångar lär oss om mänskligt beteende

Vill du förstå människan? Då kanske du ska skippa deckare med sina ofta klyschiga karaktärer – de som aldrig glömmer vad de ska säga, alltid svarar exakt på frågan de får och sällan beter sig irrationellt, ens under pressade situationer.

Nej, för att hitta det äkta mänskliga beteendet behöver du lyssna på ljudupptagningar från svenska rättegångar. Där hittar du inte bara fascinerande insikter om hur människor fungerar, utan också oförglömliga repliker.

Här säger människor saker som:
🩸 "Jag såg att hon högg med kniven men jag kände ingen smärta. Jag såg bara blodet."
😞 "Jag slog honom inte, det var mer som en putt."
🔪 "...alltså, jag högg inte, han måste ha *gått in i* kniven."

Författare som vill skapa trovärdiga karaktärer kan lära sig mycket av dessa verkliga röster. De visar hur människor argumenterar, förnekar och försöker navigera i krisfyllda situationer.

Lärdomar för författare

Människor är inte alltid rationella. De svarar på frågor som inte ställts, tappar tråden eller försöker desperat påverka andras perspektiv. Detta är verkligt mänskligt beteende, och det är något jag försöker fånga i mina böcker.

En författare som verkligen briljerar med detta är Mats Strandberg. Hans bok Färjan är ett mästerverk när det gäller att skildra hur farliga människor kan bli i grupp, särskilt under total panik.

Klyschig skönlitteratur, däremot? Där har vi ofta karaktärer som känns lika verkliga som pappfigurer. Skurkarna har ingen aning om vad eller framför allt varför de gör som de gör - och offren är alldeles för sakliga i både tanke och beteende.

Något som ofta slår mig när jag lyssnar på rättegångar är hur vanliga de utåt sett faktiskt är (eller var innan brottet skedde). Detta är människor som man lätt kan ha stått bakom i kön på Ica. Detta är människor du kanske hamnar bredvid på bion eller en restaurang.

Hur kan du som författare dra nytta av detta?

Om du vill skapa karaktärer som känns trovärdiga och mänskliga, ta inspiration från verkliga samtal. Lyssna på rättegångar. Lyssna på människors röster. Jag lovar att det kommer förändra hur du ser på människor – och på ditt eget skrivande.

Relaterade inlägg:

Stadspuls: En Oändlig källa till Inspiration

Så gestaltar du bättre

När mina böcker skapar rädsla – och varför det är precis det jag vill

Vad är en thriller? Och varför borde du läsa psykologiska thrillers?

Som författare av psykologiska thrillers känner jag en särskild koppling till den genre som bygger på att utmana och fördjupa vår förståelse för det mänskliga psyket. Men vad definierar egentligen en thriller? Och varför är det så många av oss som dras till denna intensiva, ibland skrämmande form av berättande?

Kärnan i thrillers är att hålla läsaren på tårna, alltid på gränsen till nästa avslöjande. Men det är mer än bara en spännande plot – en thriller är ett psykiskt spel. En psykologisk thriller, som jag skriver, går djupare än att bara skildra fysiska hot eller externa faror. Det handlar om den inre kampen, om de mörka vrårna i våra egna psyken, och om att dras in i en värld där vi inte alltid vet vem vi kan lita på. Det är en genre som väcker känslor som paranoia, ångest och förvirring, och där det ofta är svårt att särskilja mellan verklighet och fantasi.

När jag skriver mina thrillers – som Reningseld eller Tänk på Döden, men även den psykologiska skräckboken Tormentum – är min ambition att skapa mer än bara en berättelse som får pulsen att öka. Jag vill också få dig som läsare att känna det som mina karaktärer känner: samma förlust, samma risker, och samma panik. Jag strävar efter att du ska bli lurad, förd bakom ljuset, och förlora dig själv i intrigerna så att du på riktigt upplever det som karaktärerna går igenom.

Men varför skulle du, som läsare, vilja ge dig in i en sådan upplevelse?

Det är just för att thrillers erbjuder något som inte alla andra genrer gör: en chans att verkligen känna. Medan pusseldeckare och mysterier kanske fokuserar på att presentera ett problem för läsaren att lösa, handlar psykologiska thrillers mer om att väcka dina känslor och få dig att ställa frågor om världen runt omkring dig. Vad skulle du göra om du inte visste vem du kunde lita på? Vad händer när gränsen mellan vänskap och manipulation suddas ut, eller när du inte längre kan vara säker på vad som är verkligt?

Psykologiska thrillers är som ett spektrum där både spänning och känslomässig inverkan spelar en central roll. De utmanar dig som läsare att inte bara följa med i handlingen utan också att utforska de moraliska och etiska gränserna hos karaktärerna och situationerna de befinner sig i. En bra psykologisk thriller lämnar dig med mer än bara en upplevelse av spänning – den lämnar dig med frågor, förvirring och ibland även en känsla av obehag långt efter att du lagt ifrån dig boken.

Och varför borde du läsa en thriller, särskilt en psykologisk sådan? För att dessa berättelser är för dem som söker något mer än en snabb underhållning. För de som vill bli utmanade och som söker den där biten av litteraturen som inte bara är en flykt från verkligheten, utan också en spegel av den. Om du vill känna en djupare, mer nyanserad spänning – om du vill förstå människans mörkare sidor genom det som döljer sig mellan raderna – då är psykologiska thrillers något för dig.

Så, vad är en thriller egentligen? Det är inte bara en berättelse med mörka hemligheter, oväntade vändningar och spänning. En thriller, och särskilt en psykologisk sådan, är ett sätt att se på världen genom ett förvridet och ibland obehagligt perspektiv, som får oss att reflektera över våra egna gränser, våra känslor och våra val.

Om det här låter som något du vill ha mer av så bjuder jag in dig att dyka in i mina böcker. De är noggrant skapade för dem som, precis som jag, uppskattar mer tankeväckande berättelser.

Så vad väntar du på? Låt oss gå på en resa där du kanske inte alltid kommer att veta vad som är verkligt – men där du garanterat kommer att känna varje ögonblick.

Bokomslaget

Bokomslaget

Jag har blivit ombedd att berätta om mitt bokomslag och den ansiktslösa kvinnan som väckt diskussioner.

När en person är ansiktsblind ser hen 𝑖𝑛𝑡𝑒 ansikten på det här sättet. Ansiktsblinda ser ansikten precis som vem som helst. Skillnaden är att ansiktsblinda inte kan sätta ihop ansikte + identitet, vilket innebär att ett ansikte kan få flera identiteter. Du kan titta på en person och tro att det är X och nästa gång du tittar på samma person tror du att det är Y.
Det handlar inte om synfel, det är fel i hjärnans FFA (fusiform face area, ett område i hjärnan som hanterar ansiktsdata).

Ansiktsblindhet finns i olika svårighetsgrader där den lättaste formen är rätt vanlig. Du känner säkert till någon som har svårt för att känna igen folk.
Min egen ansiktsblindhet gör så att jag ibland inte känner igen vissa ansikten, jag kan ha svårt för att hänga med i filmer om det t.ex finns flera mörkhåriga män med skägg - för mig kan de ibland se exakt likadana ut. Jag säger ibland för min ansiktsblindhet är inte allvarlig eller konstant, men det krävs längre tid och flera möten med människor innan jag kan urskilja namn + ansikte = identitet.

𝐌𝐞𝐧 𝐯𝐚𝐫𝐟ö𝐫 𝐡𝐚𝐫 𝐤𝐯𝐢𝐧𝐧𝐚𝐧 𝐩å 𝐨𝐦𝐬𝐥𝐚𝐠𝐞𝐭 𝐢𝐧𝐠𝐞𝐭 𝐚𝐧𝐬𝐢𝐤𝐭𝐞 𝐚𝐥𝐥𝐬?
Det enkla svaret är
🥁 🥁🥁
EFFEKT!

Det handlar om 𝑘ä𝑛𝑠𝑙𝑎𝑛 av att inte kunna känna igen människor. Varför hon inte har ett definierat ansikte är även eftersom jag personligen inte vill bestämma över din fantasi hur någon av karaktärerna ser ut. Jag ger dig småbitar, hårfärg, nån detalj här och var, men resten är upp till dig att bestämma.

Skriva noveller

Du kan skriva kort och samtidigt berätta en mångfacetterad historia.

Innan jag lärde mig värdefulla kunskaper om författarutveckling hade jag samma tänk som många andra skribenter. Jag trodde inte att jag kunde skriva korta berättelser eller noveller. Det är några år sedan nu och sedan dess har tiotals av mina noveller publicerats.

"Jag kan inte skriva kort, helheten kommer inte med då."

Den andra sidan av det här tänk-myntet är ofta synligt hos journalister som i yrket får lära sig att skriva just kort, att snabbt komma till kritan. Risken där är det motsatta: att berättelsen blir för avskalad, distanserad, och att läsaren inte kommer karaktärerna nära.

Men det finns ett mellanting och du kan hitta det. Du kan skriva en kortnovell som i läsarens huvud blir till en hel roman. Det enda du behöver göra är att hitta kärnan i storyn. Då vet du vad du ska lägga vikt vid med orden för att fängsla och väcka läsarens inre upplevelse.

Att skriva noveller är en bra övning för dig som vill skriva en roman. Övar du på att förhålla dig till ett max antal ord tvingas du möta kärnan i berättelsen, och du kan därigenom sparka upp dörren till din egen fantasiförmåga och berättarstil.

Jag har öppnat upp 2023's bokningslista för lektörsutlåtanden och skrivcoaching med tre platser kvar. Vi fokuserar då på att din utvecklingskurva går uppåt och att ditt skrivande når sin fulla potential. Det betyder att du får hjälp med att göra medvetna val som hela tiden tar ditt skrivande framåt utan att du bränner ut dig själv, samtidigt som du får tillgång till kunskaperna att jobba smart från start med ditt manus och författarvarumärke.

Skriv i kontaktformuläret och säg att du vill boka en av de tre platserna, så sätter vi igång processen att få din berättarteknik att skina.

Vill du vässa dina kunskaper som författare?

Kontakta mig och lär dig allt om hur du skriver fängslande noveller.

Så gestaltar du bättre

Du som skriver vill såklart fånga läsaren snabbt, att med din gestaltning starta den här filmen som läsaren ser inuti sitt huvud när hen läser din bok. Men precis som att vissa kan råka bli övertydliga i sin gestaltning kan gestaltningen av berättarperspektivet också påverka texten.

Med direkt gestaltning menas med att författaren har skalat ner på sådant som läsaren redan vet. Det kan gälla pronomen eller vissa verb.
Genom att kunna skilja på när en mening behöver inledas med pronomen + verb och när det inte behövs blir meningarna kortare, du kommer snabbare till saken, och filmen i läsarens huvud spelas upp automatiskt.

Vill du bli bättre på gestaltning?

Då passar min skrivcoaching dig. Du får hjälp med gestaltning och skrivandet i stort.

Vad är direkt gestaltning?

Direkt gestaltning innebär att författarens meningsuppbyggnad skalat ner det som läsaren redan vet. Genom en variation i meningars längd och ordval blir gestaltningen nyanserad och levande. Det blir show istället för tell.

Med en tajtare meningsuppbyggnad ökar tempot på texten. Läsaren ser det som kameran ser och behöver inte passera de omvägar författaren annars ställt i vägen. En tajtare meningsuppbyggnad behöver inte innebära tre-ords-meningar. Det blir tråkigt. Och lite hackigt. (se vad jag gjorde där?) Vad som händer vid direkt gestaltning är att läsaren får en högre inlevelsekänsla och berättelsen får ett naturligt flow.

Varför funkar direkt gestaltning?

En guldregel författare får lära sig är att inte blanda personperspektiv i en och samma scen. I de allra flesta skönlitterära verk kan du inte berätta att Lisa känner att hon får magknip och samtidigt berätta vad Johan tänker på - om du inte valt ett allvetande berättarperspektiv (men det är inte lika vanligt idag som det var på 1800-talet).

I ett kapitel håller du dig till ett och samma berättarpersperspektiv, och just därför har du som författare möjlighet att skala bort de pronomen och verb som inte behövs för att få fram budskapet.

𝐄𝐱𝐞𝐦𝐩𝐞𝐥: 𝙻𝚒𝚜𝚊 𝚜𝚎𝚛 𝚑𝚞𝚛 𝙹𝚘𝚑𝚊𝚗 𝚑ö𝚓𝚎𝚛 𝚐𝚕𝚊𝚜𝚎𝚝 𝚘𝚌𝚑 𝚑𝚞𝚛 𝚑𝚊𝚗 𝚍𝚛𝚒𝚌𝚔𝚎𝚛 𝚒 𝚍𝚓𝚞𝚙𝚊 𝚔𝚕𝚞𝚗𝚔𝚊𝚛. 𝙷𝚘𝚗 𝚔ä𝚗𝚗𝚎𝚛 𝚜𝚝𝚊𝚗𝚔𝚎𝚗 𝚊𝚟 𝚑𝚊𝚗𝚜 𝚊𝚗𝚍𝚎𝚍𝚛ä𝚔𝚝 𝚘𝚌𝚑 𝚏å𝚛 𝚘𝚗𝚝 𝚒 𝚖𝚊𝚐𝚎𝚗 𝚊𝚟 𝚘𝚛𝚘𝚗 𝚊𝚝𝚝 𝚑𝚊𝚗 𝚜𝚔𝚊 𝚋𝚕𝚒 𝚏𝚞𝚕𝚕.

I scenen vet vi redan att vi är inne i Lisas perspektiv, därför behövs inte flera meningar inledas med hennes namn eller att hon ser nånting. Båda de sakerna är självklara:

𝐃𝐢𝐫𝐞𝐤𝐭 𝐠𝐞𝐬𝐭𝐚𝐥𝐭𝐧𝐢𝐧𝐠: 𝙹𝚘𝚑𝚊𝚗 𝚑ö𝚓𝚎𝚛 𝚐𝚕𝚊𝚜𝚎𝚝 𝚘𝚌𝚑 𝚍𝚛𝚒𝚌𝚔𝚎𝚛 𝚒 𝚍𝚓𝚞𝚙𝚊 𝚔𝚕𝚞𝚗𝚔𝚊𝚛, 𝚑𝚊𝚗𝚜 𝚟𝚊𝚛𝚖𝚊 ö𝚕𝚊𝚗𝚍𝚎𝚍𝚛ä𝚔𝚝 ä𝚛 𝚘𝚋𝚎𝚑𝚊𝚐𝚕𝚒𝚐.

Lita på att läsaren förstår att detta är vad Lisa ser. Genom att gestalta direkt kan du klippa bort onödigt ogräs som skymmer essensen i meningarna.