Tormentum två år senare – Symbolism och djup i psykologisk skräck
Två år har snart gått sedan Tormentum släpptes – och nu är tredje upplagan snart slut. Jag läser om inlagan igen. Fastnar fortfarande för detaljerna, för de där obehagliga skiftena som inte märks förrän de plötsligt gör det.
Tormentum är en skräckberättelse, inramad av symbolism. Jag har använt allegori – alltså när detaljer i berättelsen bär på en djupare, ofta dold betydelse. I boken gestaltas sorg på olika sätt för varje karaktär, och det är just i de symboliska detaljerna som deras inre liv syns.
Att förstå sånt här kräver ofta mer än en snabb genomläsning. En första läsning av en mångfasetterad bok fångar handlingen, men vid en andra – eller när man går tillbaka till specifika delar av boken – börjar man se hur symbolik, teman och berättartekniska grepp vävts in. Det är då berättelsen öppnar sig på riktigt och avslöjar ett ännu djupare lager.
För att lätta upp blandar jag gärna humor med allvar i mina berättelser - vem har dött av lite torr sarkasm mitt i mörkret?
Kommentera gärna! Jag är nyfiken på hur du jobbar med djup i dina berättelser.
Relaterade inlägg:
"Sveriges Stephen King" – Läsarens ord om Tormentum
Absurdism och psykologisk skräck
Tormentum kryper in under huden
