Är karaktärers utseende viktigt i thrillers?
Minns du någonsin exakt hur en thrillerkaraktärs utseende beskrivits? Eller minns du 𝘃𝗮𝗱 de gjorde, och varför?
I 𝗥𝗲𝗻𝗶𝗻𝗴𝘀𝗲𝗹𝗱 är alla karaktärer utom en medvetet berättad i tredje person perspektiv. Detta eftersom första person POV gör läsningen mer intim: du får tankarna i realtid, utan att veta om du kan lita på berättaren.
Första person POV är ofta opålitliga, och den opålitliga berättaren är ett känt berättargrepp inom thrillers. Du som läsare vet endast det berättaren vet, vilket ökar mysteriet och bygger upp spänningen.
Så varför spelar karaktärernas utseende mindre roll i mina böcker?
För att i thrillers är det generellt fokus på den 𝗽𝘀𝘆𝗸𝗼𝗹𝗼𝗴𝗶𝘀𝗸𝗮 𝘂𝘁𝘃𝗲𝗰𝗸𝗹𝗶𝗻𝗴𝗲𝗻. Karaktärernas inre konflikter, deras handlingar och moral är viktigare än deras fysiska utseende.
I första person filtreras allt genom berättarens blick – även utseendet, vilket gör detaljerna subjektiva. En osäker protagonist kanske bara nämner att hon "ser helt vanlig ut", medan en narcissistisk berättare kan berätta hur folk stirrar med beundran när han går in i ett rum. Men du kommer sällan få en jag-röst som beskriver sig själv som *ett skimrande konstverk i kvällssolen.*
Kort sagt: jag beskriver utseende bara när eller om det behövs. Som läsare minns jag sällan sådana detaljer ändå. Det jag fastnar för är handlingarna och känslorna. Resten lämnar jag till fantasin, både min egen och din.
