Vad är en thriller? Och varför borde du läsa psykologiska thrillers?

Som författare av psykologiska thrillers känner jag en särskild koppling till den genre som bygger på att utmana och fördjupa vår förståelse för det mänskliga psyket. Men vad definierar egentligen en thriller? Och varför är det så många av oss som dras till denna intensiva, ibland skrämmande form av berättande?

Kärnan i thrillers är att hålla läsaren på tårna, alltid på gränsen till nästa avslöjande. Men det är mer än bara en spännande plot – en thriller är ett psykiskt spel. En psykologisk thriller, som jag skriver, går djupare än att bara skildra fysiska hot eller externa faror. Det handlar om den inre kampen, om de mörka vrårna i våra egna psyken, och om att dras in i en värld där vi inte alltid vet vem vi kan lita på. Det är en genre som väcker känslor som paranoia, ångest och förvirring, och där det ofta är svårt att särskilja mellan verklighet och fantasi.

När jag skriver mina thrillers – som Reningseld eller Tänk på Döden, men även den psykologiska skräckboken Tormentum – är min ambition att skapa mer än bara en berättelse som får pulsen att öka. Jag vill också få dig som läsare att känna det som mina karaktärer känner: samma förlust, samma risker, och samma panik. Jag strävar efter att du ska bli lurad, förd bakom ljuset, och förlora dig själv i intrigerna så att du på riktigt upplever det som karaktärerna går igenom.

Men varför skulle du, som läsare, vilja ge dig in i en sådan upplevelse?

Det är just för att thrillers erbjuder något som inte alla andra genrer gör: en chans att verkligen känna. Medan pusseldeckare och mysterier kanske fokuserar på att presentera ett problem för läsaren att lösa, handlar psykologiska thrillers mer om att väcka dina känslor och få dig att ställa frågor om världen runt omkring dig. Vad skulle du göra om du inte visste vem du kunde lita på? Vad händer när gränsen mellan vänskap och manipulation suddas ut, eller när du inte längre kan vara säker på vad som är verkligt?

Psykologiska thrillers är som ett spektrum där både spänning och känslomässig inverkan spelar en central roll. De utmanar dig som läsare att inte bara följa med i handlingen utan också att utforska de moraliska och etiska gränserna hos karaktärerna och situationerna de befinner sig i. En bra psykologisk thriller lämnar dig med mer än bara en upplevelse av spänning – den lämnar dig med frågor, förvirring och ibland även en känsla av obehag långt efter att du lagt ifrån dig boken.

Och varför borde du läsa en thriller, särskilt en psykologisk sådan? För att dessa berättelser är för dem som söker något mer än en snabb underhållning. För de som vill bli utmanade och som söker den där biten av litteraturen som inte bara är en flykt från verkligheten, utan också en spegel av den. Om du vill känna en djupare, mer nyanserad spänning – om du vill förstå människans mörkare sidor genom det som döljer sig mellan raderna – då är psykologiska thrillers något för dig.

Så, vad är en thriller egentligen? Det är inte bara en berättelse med mörka hemligheter, oväntade vändningar och spänning. En thriller, och särskilt en psykologisk sådan, är ett sätt att se på världen genom ett förvridet och ibland obehagligt perspektiv, som får oss att reflektera över våra egna gränser, våra känslor och våra val.

Om det här låter som något du vill ha mer av så bjuder jag in dig att dyka in i mina böcker. De är noggrant skapade för dem som, precis som jag, uppskattar mer tankeväckande berättelser.

Så vad väntar du på? Låt oss gå på en resa där du kanske inte alltid kommer att veta vad som är verkligt – men där du garanterat kommer att känna varje ögonblick.

När mina böcker skapar rädsla – och varför det är precis det jag vill

Det finns något kraftfullt i att höra att mina böcker inte bara underhåller, utan faktiskt ger läsarna en upplevelse som stannar kvar långt efter att de har stängt boken. Nyligen fick jag feedback från en av mina läsare som berättade att hon blivit ordentligt skakad av Tänk på döden, Tormentum och Reningseld. Det var första gången på sina 69 år som hon kände att en bok hade fått henne att bli rädd – och ändå kunde hon inte lägga ifrån sig boken.

Det här är inte ovanligt när det kommer till psykologiska thrillers. Det är en del av vad jag strävar efter: att skapa en upplevelse som inte bara skrämmer, utan som får läsaren att ifrågasätta sina egna rädslor och sin uppfattning om verkligheten. Mina böcker är inte för de som söker en lättsam läsupplevelse; de är till för dig som vill dyka in i de mörka, klaustrofobiska aspekterna av människans psyke, och kanske till och med bli lite illa till mods.

Jag vill att mina böcker ska vara en resa – en där du inte riktigt vet om du kan lita på karaktärerna eller om du verkligen förstår vad som händer förrän sista sidan är vänd. Och för vissa kan den resan vara intensiv. Men när du väl börjar läsa, vet du att du inte kommer kunna lägga ifrån dig boken förrän du är klar.

Är du redo att ge dig på den psykologiska thrillern som kommer att hålla dig vaken hela natten? Kanske är du nästa läsare som inte kan sluta tänka på boken efter att du har läst klart.

Stadspuls: En Oändlig källa till Inspiration

Jag har alltid varit en stadsmänniska och trivs bäst när jag går mot strömmen. Medan många söker lugn på landsbygden, finner jag inspiration i stadens puls. Visst, en promenad i skogen kan vara mysig, men att bo på landet gör mig uttråkad och oinspirerad. Det är i städerna, där människor är i ständig rörelse, som jag hittar inspiration. Där, i ett hav av intryck, finner jag ett lugn av att anonymt observera människors kroppsspråk och beteenden, fantisera ihop berättelser om dem och låta tankarna vandra fritt.

Inspiration från Göteborg och Omvärlden

När jag skrev Reningseld fann jag mycket av min inspiration i Göteborgs skärgård. Det blev många resor dit, och platsens skönhet satte djupa spår i berättelsen. För min bok Tormentum var det inte en specifik plats som formade handlingen, utan snarare ett kollage av minnen från övergivna höghus och sjukhus, både i och utanför Sverige – som Malaga till exempel. Dessa ödsliga, nästan dystopiska miljöer gav mig den perfekta bakgrunden för den mörka atmosfären i berättelsen.

Platser med Personlig Betydelse

Min senaste bok, Tänk på Döden, är djupt förankrad i platser som betyder mycket för mig personligen. Gamlestaden i Göteborg, nära ett av mina gamla lunchställen, och Stampen, med den berömda inskriptionen, är två sådana platser. Även området runt Ullevi, där jag brukade promenera till gymmet, har funnit sin väg in i boken. Dessutom är jag förtjust i Floda, en charmig liten stad bara 25 minuter från Göteborg – något som @eriksbokhylla också har uppmärksammat i sitt fina inlägg.

Sammanfattning

Staden har alltid varit min främsta källa till inspiration. Oavsett om det är Göteborgs skärgård, ödsliga höghus utomlands eller de charmiga gatorna i småstäder så som Floda, är det dessa miljöer som målar av sig i mitt skrivande. Att observera, tänka och skapa i takt med städernas tempo ger mig det utrymme och kreativitet jag behöver för att väva ihop mina berättelser.

Letar du efter mer inspiration eller vill veta mer om mina böcker? Följ min resa och upptäck hur städernas energi formar mina berättelser.

Röda Sten Konsthall i Göteborg

Onomatopoetiska ord: Ett kraftfullt verktyg för att väcka känslor

Jag älskar när författare använder onomatopoetiska ord på ett genomtänkt och sparsmakat sätt. Dessa ljudhärmande ord – som "knack", "dån", eller "sch" – förvandlar bokstäver till ljud, och får berättelser att kännas mer verkliga. För mig handlar det om att komma närmare karaktärerna och deras upplevelser, nästan som om jag kan höra dörren smälla eller känna gåshud knottra sig när någon viskar. Det blir en upplevelse där jag inte bara läser texten – jag känner den.

Här är ett smakprov från min senaste psykologiska thriller, Tänk på döden:

❝Liksom de flesta ödesdigra berättelser börjar den här med knackningar på dörren. Det var i mitten av juli, sommaren efter att Castillo dött ute på Lillhagen. Jag hade precis lagt mig i soffan för lite kvalitetstid med min Xbox när det bultade på dörren. Jag lade undan handkontrollen och gick ut i hallen.
Några månader tidigare skulle knackningarna fått hoppet att ta expresshissen upp i huvudet; då hade jag skyndat mig för kanske, kanske hade hon äntligen kommit tillbaka. [...]
𝘒𝘋𝘈𝘏-𝘒𝘋𝘈𝘏-𝘒𝘋𝘈𝘏!
Men det är klart … Hopp är för de naiva, de som inte förstår konsekvenserna av ett enda felsteg. Jag hade ingen aning om hur mitt liv skulle påverkas av att jag öppnade dörren.❞

— Tänk på Döden, Jessica Lincke

Jag använder onomatopoetiska ord sparsamt i mina böcker, men när de dyker upp ska de kännas som ett slag i magen. Som i utdraget ovan – där det plötsliga 𝘒𝘋𝘈𝘏-𝘒𝘋𝘈𝘏-𝘒𝘋𝘈𝘏! speglar huvudpersonens sjunkande hopp samtidigt som det gestaltar knackningarna på dörren. Ljudet får flera betydelser.

Vill du uppleva psykologisk spänning där verklighet och paranoia suddas ut, där varje ljud kan vara det sista du hör innan katastrofen slår till? Tänk på döden finns nu i din bokhandel.

Lincke skriver nyskapande

❝𝐋𝐢𝐧𝐜𝐤𝐞 𝐡𝐚𝐫 𝐠𝐣𝐨𝐫𝐭 𝐧å𝐠𝐨𝐭 𝐧𝐲𝐭𝐭, 𝐧å𝐠𝐨𝐭 𝐢 𝐯𝐚𝐫𝐭 𝐟𝐚𝐥𝐥 𝐣𝐚𝐠 𝐚𝐥𝐝𝐫𝐢𝐠 𝐥ä𝐬𝐭 𝐨𝐦 𝐭𝐢𝐝𝐢𝐠𝐚𝐫𝐞.❞

Jag var länge supernyfiken på Reningseld då jag följt författarinnan på bookstagram under tiden hon arbetade med boken. Tyvärr sammanföll boksläppet med att jag haft en massiv lässvacka, men nu är den äntligen utläst och jag är definitivt INTE besviken.

Reningseld är en psykologisk thriller, med betoning på psykologin. För Lincke har gjort något nytt, något i vart fall jag aldrig läst om tidigare. Hon har byggt upp handlingen med hjälp av diagnoser och terapiformer. Exempelvis är karaktären Camilla byggd på conduct disorder och har svår ansiktsblindhet, vilket används på ett snyggt sätt för att föra berättelsen framåt. Ett annat exempel är att exponeringsterapi finns med som en tortyrmetod. För en psykologi-nörd med hjärta för spänning blir den här boken ren och skär njutning!

Vill betona hur intelligent Reningseld är, jag erkänner - ibland nästan för smart för mig. Samtidigt är tempot och drivet riktigt, riktigt bra. Jag är hela tiden nyfiken att få veta mer, hur det ska gå och hur upplösningen ska bli. Det kommer flera twist and turns jag absolut inte väntat mig - och jag älskar när det sker! Även fast jag gör pauser i boken är jag lika fängslad varje gång jag plockar upp den på nytt, ända till sista sidan. Oerhört spännande, proffsig och välskriven berättelse!

Jag har förövrigt kommit på mig själv med att nyfiket sitta och googla på flera grejer som förekommer i boken (exempel: "vad innebär den här diagnosen?". "Finns det där läkemedlet på riktigt?"). Det kanske säger en del, vilket intresse berättelsen väcker.

Jag tror inte Reningseld är för alla, för den är allt annat än mainstream. Däremot - är du likt jag en nörd med fascination för psykologi, du gillar mörka thrillers och personporträtt där det är personer med ovanliga diagnoser och trasiga bakgrunder som står i centrum - då är denna bok helt klart för dig!

Kan inte annat än att ge fem reningseldar av fem 🔥🔥🔥🔥🔥! Jag ser fram emot att fortsätta följa Jessica Lincke i hennes författarskap.

★★★★★

Tack @isabellesbokhylla för din otroligt välformulerade femstjärniga recension på Reningseld! (Och nej, Dysopax finns inte utan är ett helt påhittat läkemedel, men vad kul att det skapade nyfikenhet!)

Så gestaltar du bättre

Du som skriver vill såklart fånga läsaren snabbt, att med din gestaltning starta den här filmen som läsaren ser inuti sitt huvud när hen läser din bok. Men precis som att vissa kan råka bli övertydliga i sin gestaltning kan gestaltningen av berättarperspektivet också påverka texten.

Med direkt gestaltning menas med att författaren har skalat ner på sådant som läsaren redan vet. Det kan gälla pronomen eller vissa verb.
Genom att kunna skilja på när en mening behöver inledas med pronomen + verb och när det inte behövs blir meningarna kortare, du kommer snabbare till saken, och filmen i läsarens huvud spelas upp automatiskt.

Vill du bli bättre på gestaltning?

Då passar min skrivcoaching dig. Du får hjälp med gestaltning och skrivandet i stort.

Vad är direkt gestaltning?

Direkt gestaltning innebär att författarens meningsuppbyggnad skalat ner det som läsaren redan vet. Genom en variation i meningars längd och ordval blir gestaltningen nyanserad och levande. Det blir show istället för tell.

Med en tajtare meningsuppbyggnad ökar tempot på texten. Läsaren ser det som kameran ser och behöver inte passera de omvägar författaren annars ställt i vägen. En tajtare meningsuppbyggnad behöver inte innebära tre-ords-meningar. Det blir tråkigt. Och lite hackigt. (se vad jag gjorde där?) Vad som händer vid direkt gestaltning är att läsaren får en högre inlevelsekänsla och berättelsen får ett naturligt flow.

Varför funkar direkt gestaltning?

En guldregel författare får lära sig är att inte blanda personperspektiv i en och samma scen. I de allra flesta skönlitterära verk kan du inte berätta att Lisa känner att hon får magknip och samtidigt berätta vad Johan tänker på - om du inte valt ett allvetande berättarperspektiv (men det är inte lika vanligt idag som det var på 1800-talet).

I ett kapitel håller du dig till ett och samma berättarpersperspektiv, och just därför har du som författare möjlighet att skala bort de pronomen och verb som inte behövs för att få fram budskapet.

𝐄𝐱𝐞𝐦𝐩𝐞𝐥: 𝙻𝚒𝚜𝚊 𝚜𝚎𝚛 𝚑𝚞𝚛 𝙹𝚘𝚑𝚊𝚗 𝚑ö𝚓𝚎𝚛 𝚐𝚕𝚊𝚜𝚎𝚝 𝚘𝚌𝚑 𝚑𝚞𝚛 𝚑𝚊𝚗 𝚍𝚛𝚒𝚌𝚔𝚎𝚛 𝚒 𝚍𝚓𝚞𝚙𝚊 𝚔𝚕𝚞𝚗𝚔𝚊𝚛. 𝙷𝚘𝚗 𝚔ä𝚗𝚗𝚎𝚛 𝚜𝚝𝚊𝚗𝚔𝚎𝚗 𝚊𝚟 𝚑𝚊𝚗𝚜 𝚊𝚗𝚍𝚎𝚍𝚛ä𝚔𝚝 𝚘𝚌𝚑 𝚏å𝚛 𝚘𝚗𝚝 𝚒 𝚖𝚊𝚐𝚎𝚗 𝚊𝚟 𝚘𝚛𝚘𝚗 𝚊𝚝𝚝 𝚑𝚊𝚗 𝚜𝚔𝚊 𝚋𝚕𝚒 𝚏𝚞𝚕𝚕.

I scenen vet vi redan att vi är inne i Lisas perspektiv, därför behövs inte flera meningar inledas med hennes namn eller att hon ser nånting. Båda de sakerna är självklara:

𝐃𝐢𝐫𝐞𝐤𝐭 𝐠𝐞𝐬𝐭𝐚𝐥𝐭𝐧𝐢𝐧𝐠: 𝙹𝚘𝚑𝚊𝚗 𝚑ö𝚓𝚎𝚛 𝚐𝚕𝚊𝚜𝚎𝚝 𝚘𝚌𝚑 𝚍𝚛𝚒𝚌𝚔𝚎𝚛 𝚒 𝚍𝚓𝚞𝚙𝚊 𝚔𝚕𝚞𝚗𝚔𝚊𝚛, 𝚑𝚊𝚗𝚜 𝚟𝚊𝚛𝚖𝚊 ö𝚕𝚊𝚗𝚍𝚎𝚍𝚛ä𝚔𝚝 ä𝚛 𝚘𝚋𝚎𝚑𝚊𝚐𝚕𝚒𝚐.

Lita på att läsaren förstår att detta är vad Lisa ser. Genom att gestalta direkt kan du klippa bort onödigt ogräs som skymmer essensen i meningarna.