Vad är en thriller? Och varför borde du läsa psykologiska thrillers?

Som författare av psykologiska thrillers känner jag en särskild koppling till den genre som bygger på att utmana och fördjupa vår förståelse för det mänskliga psyket. Men vad definierar egentligen en thriller? Och varför är det så många av oss som dras till denna intensiva, ibland skrämmande form av berättande?

Kärnan i thrillers är att hålla läsaren på tårna, alltid på gränsen till nästa avslöjande. Men det är mer än bara en spännande plot – en thriller är ett psykiskt spel. En psykologisk thriller, som jag skriver, går djupare än att bara skildra fysiska hot eller externa faror. Det handlar om den inre kampen, om de mörka vrårna i våra egna psyken, och om att dras in i en värld där vi inte alltid vet vem vi kan lita på. Det är en genre som väcker känslor som paranoia, ångest och förvirring, och där det ofta är svårt att särskilja mellan verklighet och fantasi.

När jag skriver mina thrillers – som Reningseld eller Tänk på Döden, men även den psykologiska skräckboken Tormentum – är min ambition att skapa mer än bara en berättelse som får pulsen att öka. Jag vill också få dig som läsare att känna det som mina karaktärer känner: samma förlust, samma risker, och samma panik. Jag strävar efter att du ska bli lurad, förd bakom ljuset, och förlora dig själv i intrigerna så att du på riktigt upplever det som karaktärerna går igenom.

Men varför skulle du, som läsare, vilja ge dig in i en sådan upplevelse?

Det är just för att thrillers erbjuder något som inte alla andra genrer gör: en chans att verkligen känna. Medan pusseldeckare och mysterier kanske fokuserar på att presentera ett problem för läsaren att lösa, handlar psykologiska thrillers mer om att väcka dina känslor och få dig att ställa frågor om världen runt omkring dig. Vad skulle du göra om du inte visste vem du kunde lita på? Vad händer när gränsen mellan vänskap och manipulation suddas ut, eller när du inte längre kan vara säker på vad som är verkligt?

Psykologiska thrillers är som ett spektrum där både spänning och känslomässig inverkan spelar en central roll. De utmanar dig som läsare att inte bara följa med i handlingen utan också att utforska de moraliska och etiska gränserna hos karaktärerna och situationerna de befinner sig i. En bra psykologisk thriller lämnar dig med mer än bara en upplevelse av spänning – den lämnar dig med frågor, förvirring och ibland även en känsla av obehag långt efter att du lagt ifrån dig boken.

Och varför borde du läsa en thriller, särskilt en psykologisk sådan? För att dessa berättelser är för dem som söker något mer än en snabb underhållning. För de som vill bli utmanade och som söker den där biten av litteraturen som inte bara är en flykt från verkligheten, utan också en spegel av den. Om du vill känna en djupare, mer nyanserad spänning – om du vill förstå människans mörkare sidor genom det som döljer sig mellan raderna – då är psykologiska thrillers något för dig.

Så, vad är en thriller egentligen? Det är inte bara en berättelse med mörka hemligheter, oväntade vändningar och spänning. En thriller, och särskilt en psykologisk sådan, är ett sätt att se på världen genom ett förvridet och ibland obehagligt perspektiv, som får oss att reflektera över våra egna gränser, våra känslor och våra val.

Om det här låter som något du vill ha mer av så bjuder jag in dig att dyka in i mina böcker. De är noggrant skapade för dem som, precis som jag, uppskattar mer tankeväckande berättelser.

Så vad väntar du på? Låt oss gå på en resa där du kanske inte alltid kommer att veta vad som är verkligt – men där du garanterat kommer att känna varje ögonblick.

När mina böcker skapar rädsla – och varför det är precis det jag vill

Det finns något kraftfullt i att höra att mina böcker inte bara underhåller, utan faktiskt ger läsarna en upplevelse som stannar kvar långt efter att de har stängt boken. Nyligen fick jag feedback från en av mina läsare som berättade att hon blivit ordentligt skakad av Tänk på döden, Tormentum och Reningseld. Det var första gången på sina 69 år som hon kände att en bok hade fått henne att bli rädd – och ändå kunde hon inte lägga ifrån sig boken.

Det här är inte ovanligt när det kommer till psykologiska thrillers. Det är en del av vad jag strävar efter: att skapa en upplevelse som inte bara skrämmer, utan som får läsaren att ifrågasätta sina egna rädslor och sin uppfattning om verkligheten. Mina böcker är inte för de som söker en lättsam läsupplevelse; de är till för dig som vill dyka in i de mörka, klaustrofobiska aspekterna av människans psyke, och kanske till och med bli lite illa till mods.

Jag vill att mina böcker ska vara en resa – en där du inte riktigt vet om du kan lita på karaktärerna eller om du verkligen förstår vad som händer förrän sista sidan är vänd. Och för vissa kan den resan vara intensiv. Men när du väl börjar läsa, vet du att du inte kommer kunna lägga ifrån dig boken förrän du är klar.

Är du redo att ge dig på den psykologiska thrillern som kommer att hålla dig vaken hela natten? Kanske är du nästa läsare som inte kan sluta tänka på boken efter att du har läst klart.

Onomatopoetiska ord: Ett kraftfullt verktyg för att väcka känslor

Jag älskar när författare använder onomatopoetiska ord på ett genomtänkt och sparsmakat sätt. Dessa ljudhärmande ord – som "knack", "dån", eller "sch" – förvandlar bokstäver till ljud, och får berättelser att kännas mer verkliga. För mig handlar det om att komma närmare karaktärerna och deras upplevelser, nästan som om jag kan höra dörren smälla eller känna gåshud knottra sig när någon viskar. Det blir en upplevelse där jag inte bara läser texten – jag känner den.

Här är ett smakprov från min senaste psykologiska thriller, Tänk på döden:

❝Liksom de flesta ödesdigra berättelser börjar den här med knackningar på dörren. Det var i mitten av juli, sommaren efter att Castillo dött ute på Lillhagen. Jag hade precis lagt mig i soffan för lite kvalitetstid med min Xbox när det bultade på dörren. Jag lade undan handkontrollen och gick ut i hallen.
Några månader tidigare skulle knackningarna fått hoppet att ta expresshissen upp i huvudet; då hade jag skyndat mig för kanske, kanske hade hon äntligen kommit tillbaka. [...]
𝘒𝘋𝘈𝘏-𝘒𝘋𝘈𝘏-𝘒𝘋𝘈𝘏!
Men det är klart … Hopp är för de naiva, de som inte förstår konsekvenserna av ett enda felsteg. Jag hade ingen aning om hur mitt liv skulle påverkas av att jag öppnade dörren.❞

— Tänk på Döden, Jessica Lincke

Jag använder onomatopoetiska ord sparsamt i mina böcker, men när de dyker upp ska de kännas som ett slag i magen. Som i utdraget ovan – där det plötsliga 𝘒𝘋𝘈𝘏-𝘒𝘋𝘈𝘏-𝘒𝘋𝘈𝘏! speglar huvudpersonens sjunkande hopp samtidigt som det gestaltar knackningarna på dörren. Ljudet får flera betydelser.

Vill du uppleva psykologisk spänning där verklighet och paranoia suddas ut, där varje ljud kan vara det sista du hör innan katastrofen slår till? Tänk på döden finns nu i din bokhandel.

Gestaltning i ditt skrivande

Gestaltning är en av de viktigaste ingredienserna i receptet att skriva en riktigt bra bok. Samtidigt är det många som kämpar med att veta vad, hur eller när gestaltningen ska ta plats. En vanlig uppfattning är att ju fler beskrivande ord desto tydligare bild blir det. Men stämmer det verkligen?

Visste du att du kan gestalta mellan raderna, genom det du INTE skriver ut. Gestaltning är även frånvaron av något. Att inte låsa fast gestaltningen med en massa ord betyder att du vågar lämna över berättelsen till läsaren.

Den berömda sexordsnovellen "For sale: Baby shoes, never worn" säger allt samtidigt som den inte bestämmer över läsarens fantasi. (Varför har babyskorna aldrig använts?)

Författare som vågar lita på läsaren skriver inte mer än vad som är nödvändigt för att väcka en känsla och inre bild. Det är en tillit till läsaren och det kan måla upp riktigt starka personporträtt, miljöer och bakgrund 𝘪𝘯𝘶𝘵𝘪 läsarens huvud. Tekniken innebär nyanserade berättelser med flera lager.

Men hur gör man då?

Några tips är:

• Öva på att säga mer genom att säga mindre.

• Vässa din observationsförmåga, betrakta världens alla intryck med nyfikenhet. Observera detaljer och människor. Har du övat upp din mentaliseringsförmåga kan du snappa upp mer än det som syns på ytan.

• Spela in dig själv när du högläser och spela upp det i ett annat rum, gärna när du blundar. Miljöombyte samt att du blundar ger dig en mer objektiv uppfattning om texten. Låter gestaltningen spretig? Fram med saxen och frisera om meningsuppbyggnaden.

• Kika i din favoritbok, specifikt favoritscenen i din favoritbok. Har den författaren sprängt in tiotals adverb och adjektiv i en och samma mening? Vad är det med textens meningsuppbyggnad som gör att just den scenen blir så levande för dig?

• Hitta din unika berättarröst. Tonen i manuset kan påverka hela premissen och läsupplevelsen. Använder du rätt ton för att förmedla känslan du är ute efter?

Skriva noveller

Du kan skriva kort och samtidigt berätta en mångfacetterad historia.

Innan jag lärde mig värdefulla kunskaper om författarutveckling hade jag samma tänk som många andra skribenter. Jag trodde inte att jag kunde skriva korta berättelser eller noveller. Det är några år sedan nu och sedan dess har tiotals av mina noveller publicerats.

"Jag kan inte skriva kort, helheten kommer inte med då."

Den andra sidan av det här tänk-myntet är ofta synligt hos journalister som i yrket får lära sig att skriva just kort, att snabbt komma till kritan. Risken där är det motsatta: att berättelsen blir för avskalad, distanserad, och att läsaren inte kommer karaktärerna nära.

Men det finns ett mellanting och du kan hitta det. Du kan skriva en kortnovell som i läsarens huvud blir till en hel roman. Det enda du behöver göra är att hitta kärnan i storyn. Då vet du vad du ska lägga vikt vid med orden för att fängsla och väcka läsarens inre upplevelse.

Att skriva noveller är en bra övning för dig som vill skriva en roman. Övar du på att förhålla dig till ett max antal ord tvingas du möta kärnan i berättelsen, och du kan därigenom sparka upp dörren till din egen fantasiförmåga och berättarstil.

Jag har öppnat upp 2023's bokningslista för lektörsutlåtanden och skrivcoaching med tre platser kvar. Vi fokuserar då på att din utvecklingskurva går uppåt och att ditt skrivande når sin fulla potential. Det betyder att du får hjälp med att göra medvetna val som hela tiden tar ditt skrivande framåt utan att du bränner ut dig själv, samtidigt som du får tillgång till kunskaperna att jobba smart från start med ditt manus och författarvarumärke.

Skriv i kontaktformuläret och säg att du vill boka en av de tre platserna, så sätter vi igång processen att få din berättarteknik att skina.

Vill du vässa dina kunskaper som författare?

Kontakta mig och lär dig allt om hur du skriver fängslande noveller.

Så gestaltar du bättre

Du som skriver vill såklart fånga läsaren snabbt, att med din gestaltning starta den här filmen som läsaren ser inuti sitt huvud när hen läser din bok. Men precis som att vissa kan råka bli övertydliga i sin gestaltning kan gestaltningen av berättarperspektivet också påverka texten.

Med direkt gestaltning menas med att författaren har skalat ner på sådant som läsaren redan vet. Det kan gälla pronomen eller vissa verb.
Genom att kunna skilja på när en mening behöver inledas med pronomen + verb och när det inte behövs blir meningarna kortare, du kommer snabbare till saken, och filmen i läsarens huvud spelas upp automatiskt.

Vill du bli bättre på gestaltning?

Då passar min skrivcoaching dig. Du får hjälp med gestaltning och skrivandet i stort.

Vad är direkt gestaltning?

Direkt gestaltning innebär att författarens meningsuppbyggnad skalat ner det som läsaren redan vet. Genom en variation i meningars längd och ordval blir gestaltningen nyanserad och levande. Det blir show istället för tell.

Med en tajtare meningsuppbyggnad ökar tempot på texten. Läsaren ser det som kameran ser och behöver inte passera de omvägar författaren annars ställt i vägen. En tajtare meningsuppbyggnad behöver inte innebära tre-ords-meningar. Det blir tråkigt. Och lite hackigt. (se vad jag gjorde där?) Vad som händer vid direkt gestaltning är att läsaren får en högre inlevelsekänsla och berättelsen får ett naturligt flow.

Varför funkar direkt gestaltning?

En guldregel författare får lära sig är att inte blanda personperspektiv i en och samma scen. I de allra flesta skönlitterära verk kan du inte berätta att Lisa känner att hon får magknip och samtidigt berätta vad Johan tänker på - om du inte valt ett allvetande berättarperspektiv (men det är inte lika vanligt idag som det var på 1800-talet).

I ett kapitel håller du dig till ett och samma berättarpersperspektiv, och just därför har du som författare möjlighet att skala bort de pronomen och verb som inte behövs för att få fram budskapet.

𝐄𝐱𝐞𝐦𝐩𝐞𝐥: 𝙻𝚒𝚜𝚊 𝚜𝚎𝚛 𝚑𝚞𝚛 𝙹𝚘𝚑𝚊𝚗 𝚑ö𝚓𝚎𝚛 𝚐𝚕𝚊𝚜𝚎𝚝 𝚘𝚌𝚑 𝚑𝚞𝚛 𝚑𝚊𝚗 𝚍𝚛𝚒𝚌𝚔𝚎𝚛 𝚒 𝚍𝚓𝚞𝚙𝚊 𝚔𝚕𝚞𝚗𝚔𝚊𝚛. 𝙷𝚘𝚗 𝚔ä𝚗𝚗𝚎𝚛 𝚜𝚝𝚊𝚗𝚔𝚎𝚗 𝚊𝚟 𝚑𝚊𝚗𝚜 𝚊𝚗𝚍𝚎𝚍𝚛ä𝚔𝚝 𝚘𝚌𝚑 𝚏å𝚛 𝚘𝚗𝚝 𝚒 𝚖𝚊𝚐𝚎𝚗 𝚊𝚟 𝚘𝚛𝚘𝚗 𝚊𝚝𝚝 𝚑𝚊𝚗 𝚜𝚔𝚊 𝚋𝚕𝚒 𝚏𝚞𝚕𝚕.

I scenen vet vi redan att vi är inne i Lisas perspektiv, därför behövs inte flera meningar inledas med hennes namn eller att hon ser nånting. Båda de sakerna är självklara:

𝐃𝐢𝐫𝐞𝐤𝐭 𝐠𝐞𝐬𝐭𝐚𝐥𝐭𝐧𝐢𝐧𝐠: 𝙹𝚘𝚑𝚊𝚗 𝚑ö𝚓𝚎𝚛 𝚐𝚕𝚊𝚜𝚎𝚝 𝚘𝚌𝚑 𝚍𝚛𝚒𝚌𝚔𝚎𝚛 𝚒 𝚍𝚓𝚞𝚙𝚊 𝚔𝚕𝚞𝚗𝚔𝚊𝚛, 𝚑𝚊𝚗𝚜 𝚟𝚊𝚛𝚖𝚊 ö𝚕𝚊𝚗𝚍𝚎𝚍𝚛ä𝚔𝚝 ä𝚛 𝚘𝚋𝚎𝚑𝚊𝚐𝚕𝚒𝚐.

Lita på att läsaren förstår att detta är vad Lisa ser. Genom att gestalta direkt kan du klippa bort onödigt ogräs som skymmer essensen i meningarna.

Att skriva en psykologisk thriller.

Thrillerförfattare tog en världskänd traumabehandling och gjorde om den till en psykologisk spänningsroman.

Så kan man säga om mitt arbete med thrillerboken RENINGSELD. Precis som de flesta författare började arbetet att skriva boken genom en fråga:

Tänk om fel person, med fel intentioner, försöker behandla någon med PE?

Prolonged exposure - PE - betyder långvarig exponering och är en behandlingsmetod som hjälper traumaöverlevare att bearbeta sina traumatiska upplevelser, lindra symtom på PTSD och andra problem som är förknippade med händelsen.

Behandlingen görs tillsammans med en professionell psykolog som är utbildad inom PE, oftast varar behandlingen i åtta veckor. I behandlingen görs andningsövningar ihop med två exponeringsmetoder. Imaginativ exponering och exponering in vivo.

Imaginativ exponering:

Patienten får för sitt inre öga återbesöka den traumatiska händelsen och återberättar den högt i presens, som om det händer här och nu. Återberättandet spelas in och patienten får sedan lyssna på inspelningen X antal gånger om dagen i 8 veckor. Detta ska lindra symtom samt göra så att patienten tänker på traumat på ett annorlunda sätt.

Exponering In vivo:

Patienter möter gradvis ofarliga situationer som man av rädsla hittills undvikit eftersom det påminner om traumat. Nu får patienten besöka platsen där traumat hände eller - om det är för farligt - titta på bilder som föreställer platsen. Fortsätter undvikandet kommer rädsla och obehaget aldrig att läka, men med rätt hjälp och metod kan återbesöket av affektivt laddade situationer, objekt, dofter m.m omprogrammera hjärnan att förstå att faran är över.

Prolonged Exposure som behandlingsmetod är effektiv hjälp mot PTSD och att bearbeta traumatiska upplvelser, detta genom att kort sagt omprogrammera hjärnan och därmed minska och lindra symtomen.

Men tänk om någon tar de här metoderna och använder dem för sin egen vinning, för att skapa rättvisa, kaos och hämnd?

𝐑𝐄𝐍𝐈𝐍𝐆𝐒𝐄𝐋𝐃 är en fartfylld spänningsroman som handlar om då flera människors samvete kolliderar och allting börjar då försvinnandet av en psykiatrikers son lämnar en drös märkliga indicier efter sig. Boken har beskrivits som nervkittlande och tät samt en uppdatering av thrillerkonceptet.

I bokhandeln 15 september.